Inom den ekonomiska kriminaliteten har penningtvättsbrotten blivit allt vanligare.
Straffansvaret begränsas av att gärningen ska syfta till ett döljande av egendom som härrör från brott eller brottslig verksamhet alternativt att gärningen främjar möjligheten för någon att tillgodogöra sig egendomen eller värdet av den. Först måste det s k förbrottet bestämmas. Kravet på att verksamheten skall ha varit brottslig förutsätter inte att penningtvättaren känt till den konkreta gärningen. Det räcker med att åklagaren kan peka på vissa konkreta omständigheter som tyder på brottslig verksamhet av viss typ, t e x ekonomisk brottslighet. Några närmare detaljer behöver inte styrkas. Beviskravet är dock det vanliga att det skall vara styrkt att egendomen härrör från brott eller brottslig verksamhet.
Det straffbara handlandet kan bestå i att överlåta, förvärva, omsätta, förvara eller vidta annan liknande åtgärd med egendom som härrör från brott. Exempel på åtgärder kan vara en elektronisk överföring av en summa pengar, att tillåta annan person att sätta in pengar på ett bankkonto, att överlämna bankdosa och inloggningsuppgifter till annan person, att medge förvaring i bankfack och andra liknande åtgärder träffas av bestämmelserna om penningtvättsbrott. Det vanligaste är kanske att någon låter en annan person använda ett bankkonto för att sätta in och ta ut pengar. Gör man det tar man en risk då var och en har ansvaret för sina konton.
För att fällas till ansvar krävs att det skall ha funnits en avsikt med gärningen, ett s k penningtvättssyfte. Även den som tvättar vinster från egen brottslighet, självtvätt, omfattas av bestämmelserna.
Syftet knyts till gärningen och inte till gärningsmannen. ” Penningtvättaren ” behöver inte själv ha det angivna syftet med sitt handlande, utan det är tillräckligt att någon annan medverkande har ett sådant syfte och att gärningsmannen har uppsåt i relation till detta. Om den som tjänat pengar på olaglig verksamhet, i syfte att dölja var pengarna kommer ifrån, ber någon att ta emot medlen på sitt bankkonto, gör sig den som tar emot pengarna på sitt konto sig skyldig till penningtvättsbrott även om han eller hon inte själv hade som syfte att dölja pengarnas ursprung. Däremot måste han eller hon för att dömas till ansvar ha uppsåt till att uppdragsgivaren har ett sådant syfte med åtgärden.